Röd dag.
Igår var det röd dag och jag valde att att fira dens rödhet. Första maj är den rödaste dagen om året, annandag påsk och jul kan inte mäta sig med första maj. Dessa dagar är endast röda i en kalender medans första maj är röd in i själen.
Igår slog mig tanken att första maj är den enda helgdagen som inte delas med en kristen högtid. Det är jue inte föga okänt att kristna högtider placerats där tidigare hedniniska högtider låg. Till min förvåning upptäckte jag idag att första maj faktiskt blivit utsat för sådanna försök!
Valborgsmässoafton som ligger kvällen innan är en gammal hednisk tradition att välkomna våren. Dock namnet valborg är väldigt snarligt Saint Walpurga, som var en nunna. Hon dog tydligen i februari men passande valde man att flytta hennes reliker den första maj som då blev valpurga dagen! och valpurga aftonen dagen innan. Men kristendommen lyckades inte riktigt med första maj.
Så gårdagen såg jag till att fira! Jag började dagen med att gå runt i stan me mamma och syrran och tittade på de olika vänstergrupperna som samlade sig. Sedan sållade vi oss till vänsterpartiets led och bror anslöt. Tåget har gått från ett kampled med skallande rop till mest en trevlig vandrande picknick, där man träffar gamla vänsterrävar man träffar en gång om året och delar nostalgiska minnen med. Jag och bror tyckte det var lite väl trevligt så vi tog till våra fotbollssuporter talanger och skanderade vilket följdes av applåder i leden. Efter tåget gick vi på vår traditionsenliga första majsresturang och satt en stund i hamnen. Min röda dag fortsatte sedan md att gå på bio, filmen blev självklart CHE.
Jag fann mig själv under filmen sitta och hoppas på en lycklig vändning. Jag tänkte snart snart så räddas dem, de klarar detta! Efter en stund fick jag påminna mig själv om att jag faktiskt visste att han dog. Det är konstigt hur man verkligen kan hålla fast vid hoppet när man egentligen vet att det är kört. Det var en fin film, men oerhört deprimerande i över två timmar.
Nu låter jag nog som en sann socialist, vilket jag nog egentligen inte är. Efter att ha hoppat över ett par års första maj tåg inser jag nu att jag faktiskt borde fira den enda icke kristna helgdagen vi har då både valborg och midsommar ackompanjeras av kyrkliga högtider. Om inte ramadan hade flyttat på sig varje dag så hade nog även denna månad bestått av massa helgon som dött alla dessa 30 dagar i följd.
Igår slog mig tanken att första maj är den enda helgdagen som inte delas med en kristen högtid. Det är jue inte föga okänt att kristna högtider placerats där tidigare hedniniska högtider låg. Till min förvåning upptäckte jag idag att första maj faktiskt blivit utsat för sådanna försök!
Valborgsmässoafton som ligger kvällen innan är en gammal hednisk tradition att välkomna våren. Dock namnet valborg är väldigt snarligt Saint Walpurga, som var en nunna. Hon dog tydligen i februari men passande valde man att flytta hennes reliker den första maj som då blev valpurga dagen! och valpurga aftonen dagen innan. Men kristendommen lyckades inte riktigt med första maj.
Så gårdagen såg jag till att fira! Jag började dagen med att gå runt i stan me mamma och syrran och tittade på de olika vänstergrupperna som samlade sig. Sedan sållade vi oss till vänsterpartiets led och bror anslöt. Tåget har gått från ett kampled med skallande rop till mest en trevlig vandrande picknick, där man träffar gamla vänsterrävar man träffar en gång om året och delar nostalgiska minnen med. Jag och bror tyckte det var lite väl trevligt så vi tog till våra fotbollssuporter talanger och skanderade vilket följdes av applåder i leden. Efter tåget gick vi på vår traditionsenliga första majsresturang och satt en stund i hamnen. Min röda dag fortsatte sedan md att gå på bio, filmen blev självklart CHE.
Jag fann mig själv under filmen sitta och hoppas på en lycklig vändning. Jag tänkte snart snart så räddas dem, de klarar detta! Efter en stund fick jag påminna mig själv om att jag faktiskt visste att han dog. Det är konstigt hur man verkligen kan hålla fast vid hoppet när man egentligen vet att det är kört. Det var en fin film, men oerhört deprimerande i över två timmar.
Nu låter jag nog som en sann socialist, vilket jag nog egentligen inte är. Efter att ha hoppat över ett par års första maj tåg inser jag nu att jag faktiskt borde fira den enda icke kristna helgdagen vi har då både valborg och midsommar ackompanjeras av kyrkliga högtider. Om inte ramadan hade flyttat på sig varje dag så hade nog även denna månad bestått av massa helgon som dött alla dessa 30 dagar i följd.
