Linné på medelgympa
Jag sållar mig till dem medelsvensons som går till en lokal och svettas i en timma till ABBA och käcka kvinnor. Medelgympa kallar dem det, perfekt för medelsvensson. Fast mina tankar är sällan helt fokuserade på att bli svettig, mest fokuserad är jag på att analysera de andra på passet. De flesta i min omgivning är sönder analyserade, inte så att jag försöker hitta deras innersta problem och hemligheter utan mer likt linné. Jag klassificerar sätter stämplar och prövar teorier(även känt som fördommar). Det är inte alltid bara en hobby utan även ett verktyg, som när jag skulle hitta till föreläsningen första dagen på sjuksköterskeskolan, jag följde helt enkelt de blonda unga tjejer jag såg som hoppa av på samma hållplats, effektivt!
Min klass har jag sedan länge delat in i olika grupper, vi har de alternativa som vill ut och rädda världen, vi har de kristna misionärerna som även dem vill rädda världen, ambulansförarna som mer eller mindre är tvugna, de duktiga flickorna som gör det som samhället förväntar sig(det är dessa som liten drömde om att bli sköterska). Dock är inte alla fack klarlagda ännu, men likt Linné skall jag ägna mitt liv åt detta och ämnar upptäcka dem. Nog om min klass och åter till medelgympan.
Idag försvann min koncentration till en ung tjej, som var väldigt smal, och då menar jag väldigt smal hon orkade inte ta ut röreslerna som man skulle. Nu vet jag inte om hon har någon ätstörning men dte fick mig att tänka, har gymmen ansvar? Skall unga tjejer/pojkar kunna banta ner sig ytterliggare? Är det etiskt att ha bmi gräns för att få träna? Man kan tycka att tjejerna/pojkarna får ta sitt eget ansvar, och gör som dem vill. Men en ung person med en ätstörning har inte den insikten och behöver hjälp.
Men som medelsvensson på ett medelpass sållar jag in mig och vågar inte fråga instruktörerna om de har någon BMI policy elelr liknande, mest då för ätt väcka tanken.
Linné förresten, han måste ha haft Aspergers, han kategoriserade ju allt!
Min klass har jag sedan länge delat in i olika grupper, vi har de alternativa som vill ut och rädda världen, vi har de kristna misionärerna som även dem vill rädda världen, ambulansförarna som mer eller mindre är tvugna, de duktiga flickorna som gör det som samhället förväntar sig(det är dessa som liten drömde om att bli sköterska). Dock är inte alla fack klarlagda ännu, men likt Linné skall jag ägna mitt liv åt detta och ämnar upptäcka dem. Nog om min klass och åter till medelgympan.
Idag försvann min koncentration till en ung tjej, som var väldigt smal, och då menar jag väldigt smal hon orkade inte ta ut röreslerna som man skulle. Nu vet jag inte om hon har någon ätstörning men dte fick mig att tänka, har gymmen ansvar? Skall unga tjejer/pojkar kunna banta ner sig ytterliggare? Är det etiskt att ha bmi gräns för att få träna? Man kan tycka att tjejerna/pojkarna får ta sitt eget ansvar, och gör som dem vill. Men en ung person med en ätstörning har inte den insikten och behöver hjälp.
Men som medelsvensson på ett medelpass sållar jag in mig och vågar inte fråga instruktörerna om de har någon BMI policy elelr liknande, mest då för ätt väcka tanken.
Linné förresten, han måste ha haft Aspergers, han kategoriserade ju allt!
Obehagliga nattliga besök.
Hej igen!
Nu har jag vart iväg på dagens möte och skall strax iväg och träna. Jag tränkte berätta lite om natten till idag, det var en minst sagt spännande natt.
Har du någon gång vaknat upp efter en dröm och vart osäker på om det var verklighet eller dröm? Så var det inatt för mig. Jag kunde inte sova inatt, som jag minns det iaf och jag vet att jag vid något tillfälle ställt mig vid garderoben för att ta på mig en tröja och vara uppe en stund. Saken till den hör att vid garderoben har jag ett fönster, och igår hade jag inte orkat dra ner persiennerna, dessutom sover jag i endast trosor. Så ståendes vid garderoben får jag en obehaglig känsla av att jag inte borde stå där i endast trosor, så snabbt hoppas jag i säng igen. En stund senare är någon på min dörr, det bankas och ropas; du vackra kvinna vid fönstret! och sen ropade han vidare att han skulle återkomma, detta var alltså vid tre-tiden på lördag natt. Jag tycker mig minnas hans röst. Sen låg jag stel av skräck större delen av natten. Men nu till kruxet, var jag verkligen uppe? var någon verkligen på min dörr? Jag har ju portlås, men jag minns rösten så tydligt. En sak var säker jag var vaken strax efteråt, men kanske vaknade jag i skräck i drömmen? Jag hoppas verkligen det, obehagligt värre!
Skälet till att jag började blogga, är en gammal kär vän, han bloggar på hanu.blogg.se Nog den bästa bloggen! Avundsjuk på hans storhet ville jag egentligen inte börja blogga. Men Han är i alla fall min musa(endast idémässigt). Utifrån diskussioner med honom brukar det komma dikter och djupa tankar, han är en av få personer som kan få min hjärna att sprudla av kreativitet, jag vet igentligen inte varför, vår kontakt är till mesta dels via MSN Så vissa i de äldre genereationerna skulle nog ställa sig tveksamma till vår vänskap, eller? Jaja nog om hans storhet, men i diskussioner med honom kan jag ibland känna ett behov att skriva ner tankarna som väcks. Det är han som valt rubriken på bloggen.
/Hilldy.
Nu har jag vart iväg på dagens möte och skall strax iväg och träna. Jag tränkte berätta lite om natten till idag, det var en minst sagt spännande natt.
Har du någon gång vaknat upp efter en dröm och vart osäker på om det var verklighet eller dröm? Så var det inatt för mig. Jag kunde inte sova inatt, som jag minns det iaf och jag vet att jag vid något tillfälle ställt mig vid garderoben för att ta på mig en tröja och vara uppe en stund. Saken till den hör att vid garderoben har jag ett fönster, och igår hade jag inte orkat dra ner persiennerna, dessutom sover jag i endast trosor. Så ståendes vid garderoben får jag en obehaglig känsla av att jag inte borde stå där i endast trosor, så snabbt hoppas jag i säng igen. En stund senare är någon på min dörr, det bankas och ropas; du vackra kvinna vid fönstret! och sen ropade han vidare att han skulle återkomma, detta var alltså vid tre-tiden på lördag natt. Jag tycker mig minnas hans röst. Sen låg jag stel av skräck större delen av natten. Men nu till kruxet, var jag verkligen uppe? var någon verkligen på min dörr? Jag har ju portlås, men jag minns rösten så tydligt. En sak var säker jag var vaken strax efteråt, men kanske vaknade jag i skräck i drömmen? Jag hoppas verkligen det, obehagligt värre!
Skälet till att jag började blogga, är en gammal kär vän, han bloggar på hanu.blogg.se Nog den bästa bloggen! Avundsjuk på hans storhet ville jag egentligen inte börja blogga. Men Han är i alla fall min musa(endast idémässigt). Utifrån diskussioner med honom brukar det komma dikter och djupa tankar, han är en av få personer som kan få min hjärna att sprudla av kreativitet, jag vet igentligen inte varför, vår kontakt är till mesta dels via MSN Så vissa i de äldre genereationerna skulle nog ställa sig tveksamma till vår vänskap, eller? Jaja nog om hans storhet, men i diskussioner med honom kan jag ibland känna ett behov att skriva ner tankarna som väcks. Det är han som valt rubriken på bloggen.
/Hilldy.
Välkommen till min luriga värld.
Jag brukar lova mig själv saker ganska ofta, unisont för alla löften är att jag bryter dem. Jag är helt enkelt för lurig för mig själv, mig kan jag inte lita på! Jag lovade mig att jag aldrig skulle skapa en blogg, jag har ju ändå inget vettigt att säga. Jag har även lurat mig att jag är en outsider, jag gör då inte som alla andra! Nu sitter jag här, jag har gjort min obligatoriska backpackerresa i sydostasien, jag handlar möbler på ikea, läser till sjuksköterska(typiskt för en tjej) och nu då även en blogg! Men nu skall ja lova mig själv en sak jag skall aldrig skaffa villa, hund händig man och två barn! Ja som sagt jag är en riktig lurendrejare. Jag skulle heller aldrig blir en såndär som tränar flera gånger i veckan oroar sig för vad hon äter och kläder hon inte kommer i, jag skulle äta vad jag ville och vara hur lat som helst och bara vara nöjd. ELLER HUR!
Jaja Nu sitter jag här med en blogg, och om någon skulle ramla in är du välkommen till min luriga värld, där jag egentligen är mer svensson än vad jag vill erkänna.
Återkommer med blogginlägg ikväll, jag lovar jag kommer blogga alldeles lagom mycket!
Hilldy.
Jaja Nu sitter jag här med en blogg, och om någon skulle ramla in är du välkommen till min luriga värld, där jag egentligen är mer svensson än vad jag vill erkänna.
Återkommer med blogginlägg ikväll, jag lovar jag kommer blogga alldeles lagom mycket!
Hilldy.
