Obehagliga nattliga besök.
Hej igen!
Nu har jag vart iväg på dagens möte och skall strax iväg och träna. Jag tränkte berätta lite om natten till idag, det var en minst sagt spännande natt.
Har du någon gång vaknat upp efter en dröm och vart osäker på om det var verklighet eller dröm? Så var det inatt för mig. Jag kunde inte sova inatt, som jag minns det iaf och jag vet att jag vid något tillfälle ställt mig vid garderoben för att ta på mig en tröja och vara uppe en stund. Saken till den hör att vid garderoben har jag ett fönster, och igår hade jag inte orkat dra ner persiennerna, dessutom sover jag i endast trosor. Så ståendes vid garderoben får jag en obehaglig känsla av att jag inte borde stå där i endast trosor, så snabbt hoppas jag i säng igen. En stund senare är någon på min dörr, det bankas och ropas; du vackra kvinna vid fönstret! och sen ropade han vidare att han skulle återkomma, detta var alltså vid tre-tiden på lördag natt. Jag tycker mig minnas hans röst. Sen låg jag stel av skräck större delen av natten. Men nu till kruxet, var jag verkligen uppe? var någon verkligen på min dörr? Jag har ju portlås, men jag minns rösten så tydligt. En sak var säker jag var vaken strax efteråt, men kanske vaknade jag i skräck i drömmen? Jag hoppas verkligen det, obehagligt värre!
Skälet till att jag började blogga, är en gammal kär vän, han bloggar på hanu.blogg.se Nog den bästa bloggen! Avundsjuk på hans storhet ville jag egentligen inte börja blogga. Men Han är i alla fall min musa(endast idémässigt). Utifrån diskussioner med honom brukar det komma dikter och djupa tankar, han är en av få personer som kan få min hjärna att sprudla av kreativitet, jag vet igentligen inte varför, vår kontakt är till mesta dels via MSN Så vissa i de äldre genereationerna skulle nog ställa sig tveksamma till vår vänskap, eller? Jaja nog om hans storhet, men i diskussioner med honom kan jag ibland känna ett behov att skriva ner tankarna som väcks. Det är han som valt rubriken på bloggen.
/Hilldy.
Nu har jag vart iväg på dagens möte och skall strax iväg och träna. Jag tränkte berätta lite om natten till idag, det var en minst sagt spännande natt.
Har du någon gång vaknat upp efter en dröm och vart osäker på om det var verklighet eller dröm? Så var det inatt för mig. Jag kunde inte sova inatt, som jag minns det iaf och jag vet att jag vid något tillfälle ställt mig vid garderoben för att ta på mig en tröja och vara uppe en stund. Saken till den hör att vid garderoben har jag ett fönster, och igår hade jag inte orkat dra ner persiennerna, dessutom sover jag i endast trosor. Så ståendes vid garderoben får jag en obehaglig känsla av att jag inte borde stå där i endast trosor, så snabbt hoppas jag i säng igen. En stund senare är någon på min dörr, det bankas och ropas; du vackra kvinna vid fönstret! och sen ropade han vidare att han skulle återkomma, detta var alltså vid tre-tiden på lördag natt. Jag tycker mig minnas hans röst. Sen låg jag stel av skräck större delen av natten. Men nu till kruxet, var jag verkligen uppe? var någon verkligen på min dörr? Jag har ju portlås, men jag minns rösten så tydligt. En sak var säker jag var vaken strax efteråt, men kanske vaknade jag i skräck i drömmen? Jag hoppas verkligen det, obehagligt värre!
Skälet till att jag började blogga, är en gammal kär vän, han bloggar på hanu.blogg.se Nog den bästa bloggen! Avundsjuk på hans storhet ville jag egentligen inte börja blogga. Men Han är i alla fall min musa(endast idémässigt). Utifrån diskussioner med honom brukar det komma dikter och djupa tankar, han är en av få personer som kan få min hjärna att sprudla av kreativitet, jag vet igentligen inte varför, vår kontakt är till mesta dels via MSN Så vissa i de äldre genereationerna skulle nog ställa sig tveksamma till vår vänskap, eller? Jaja nog om hans storhet, men i diskussioner med honom kan jag ibland känna ett behov att skriva ner tankarna som väcks. Det är han som valt rubriken på bloggen.
/Hilldy.
Kommentarer
Postat av: Anders
Vilket smicker, Hills. Men det är sant, vi kommer ofta på smarta saker. Och att min blogg skulle vara så bra är en grov överdrift. Det är snarare så att jag inte vet vad jag ska skriva i den, och tramsar lite bara
Trackback
