Äggkalendern.
De första månaderna sa vi likt ett mantra: "blir det så blir det". Men jag köpte nog aldrig en lögnen själv. Jag knaprade folsyra för glada livet och anföll sambon daligen runt ägglossningen. Planlösningen över vart spjälsängen skullle stå och var blöjorna skulle förvaras var klar sedan länge.
Blir det så blir det...
Kanske var det inte en lögn utan ett försök att skydda oss för att bli besvikna när blodet rann till.
Nio månader senare och jag planerar fortfarande för fullt i huvudet, känns lite skönt att tänka på allt det roliga som kommer komma istället för att inget hittils hänt.
I sommar har jag låtit äggkalendern få styra, en vecka med släkten i trång stuga, javisst! men INTE i näreheten av ägglossningen, då bokade vi istället in en resa för att veta säkert att vi fick vara ifred. Häromdagen fick sambon reda på att det kommer planeras in en arbetsresa på ca två veckor i oktober. Sambon kollade genast sina kalendrar för att se när det passade, han ville inte missa kräftskivor osv. Det tog en stund innan jag själv kom på det, MIN kalender då! Den är ju trots allt viktigast. Just Ägglossningen i oktober känns extra viktig, har vi inte lyckats innan dess är detta försök 12, DVS efter detta är det dags att söka hjälp... Sagt och gjort nu gäller det och se om sambons arbetskamrater kan följa min kalender...
Blir det så blir det...
När folk lite klämmkäckt frågar om det inte är dags för oss att skaffa barn, svarar jag med en liknande lögn:
"Någon gång"
Kommentarer
Trackback
